Lösningsfokuserat förhållningssätt

Traditionell problemanalys brukar inrikta sig på det som har hänt och söka orsaken till det.

I motsats till detta är vårt förhållningssätt till stor del rotat i nuet med siktet inställt på att påverka framtiden; ett lösningsfokuserat förhållningssätt. Om vi tittar bakåt så är det för att hämta hem resurser.

Eftersom alla har en närmast obegränsad förmåga till kreativa lösningar ska vi inte slösa tid på tillvägagångssätt som inte fungerar. Fokus på det förändringsbara och möjliga hjälper mer än fokus på det hopplösa och omedgörliga.

Lösningar konstrueras bättre i termer av närvaro än frånvaro av någonting. Det är alltså bättre att uttrycka vad man vill ha eller göra än vad man vill undvika eller inte göra. När en person säger att han vill sluta med något så frågar vi honom vad han vill göra i stället.

Det viktiga är inte alltid vad vi gör, utan att vi gör. Så fort vi sätter i gång och gör något så ökar också valmöjligheterna. Det är först när det rör på sig som man kan styra och komplexa problem kräver nödvändigtvis inte komplexa lösningar.

Varje problem innehåller något slags undantag. Dessa undantag är nyckeln till att finna de skillnader som erbjuder nya möjligheter.

Graden av motivation till att göra någon förändring beror också på hur vi blir bemötta. Om man betraktar folk som kompetenta så uppträder de förmodligen på ett sådant sätt. När människor dessutom upplever att de har något att säga till om så blir de också mer samarbetsvilliga.